Déjà vu
Det här var ju en bekant situation. För inte så länge sen, just innan vi blev tillsammans, reste Hon till Mexiko och stannade där i sex veckor. Då kändes sex veckor som en evighet. Nu har det gått lite på en vecka sedan hon flög till Grekland för att stanna där i ungefär ett halvt år, och jag kan intyga att det inte känns något lättare än vad det gjorde då.
Nu är ju skillnaden den, att vi har varit tillsammans i över ett och ett halvt år, och jag vet med säkerhet att vårt förhållande är så pass starkt att vi klarar av det här. Det kommer att bli tufft (det har det redan varit), men faktumet att Hon trivs där hon är och att Hon får göra det hon vill göra, ger mig tillräcklig övertygelse om att det här kommer att gå bra.
Om några månader hoppas jag på att få flyga över till Grekland och hälsa på henne. Ingen i världen kan ana hur mycket jag ser fram emot det.
